Han steg på bussen på Vasaplan.  En lång yngling med håret i knut, små glasögon och vinröda hörlurar. Han hade en genomskinlig plastpåse i handen med två nyinköpta skissböcker. När han satt sig tog han upp den ena, den mindre. Han slet av plasthöljet och pappersgördeln och öppnade boken andäktigt. Den hade grågröna pärmar, olinjerade sidor och en sidomarkör med tofs i fin textil. Innanför den bakre pärmen fanns en ficka, som han förtjust fingrade på och la ett papper i. Sen slog han upp boken, förde den mot sitt ansikte och luktade på den. Två gånger. Han verkade nöjd. Sen slog han upp den första sidan och tryckte till mot bokryggen.

Skulle han skriva något i den, eller kanske börja skissa? Nej, han var nöjd, smällde igen boken och la tillbaka den i den genomskinliga plastpåsen.

Sen tog han fram en annan bok, en likadan men med svarta pärmar och började bläddra. Aha… han ritar blyertsteckningar och han började fylla i en nästan färdig teckning. Han drog några streck och lyfte sedan upp boken och höll den på en arms avstånd för att se resultatet. Upprepade gånger. Mannen som satt bredvid honom såg nästan förskräckt ut, medan jag sneglade försynt i ögonvrån bakom mina mörka glasögon.

Han steg av på Ålidhem, fortfarande med de vinröda hörlurarna på sig. Han gjorde min dag.

God Natt mina vänner!