”Jag borde ha en backspegel så jag kan titta baklänges”, sa den lille killen till sin mamma när jag försökte kringelkrångla mig förbi honom där han vinglade fram på sin cykel på skogsvägen. Jag funderade ganska länge på det uttrycket och fick en längtan att kunna titta tillbaka i tiden. Okej, man har ett minne av det som varit, men tänk om man kunde titta på vissa scener ur ens liv… precis som de var. Inte på foto eller film, utan som i verkliga livet.

Jag cyklade runt sjön i dag och det blåste ganska friskt. Inte direkt kallt, utan friskt och skönt. Fast lite vimmelkantig kände jag mig efter att vinden rufsat om i håret en god stund… därav kom kanske de lustiga tankarna. Jag tycker man kan se på bilderna att det blåser och de stackars små näckrosorna guppar på vattnet.

När jag kom tillbaka till sydsidan av sjön hade vinden mojnat  och skrikmåsarna stod så fint och poserade på stenarna.

Kolla på de där två som står tätt intill varandra.

Ha en lugn måndagsnatt <3