Jag skulle inte ha skrivit så där i går. Att jag skulle göra något spännande i dag, för det blev vårdcentralen i stället. Jag kände att jag fick ge mig i morse, avboka det jag skulle göra och ringa vårdcentralen.

Jag fick en akuttid på eftermiddagen. Jag hade ju diagnosticerat mig själv och behövde medicin, men så enkelt var det inte. Jag satt i väntrummet i två timmar, medan akutdoktorn betade av sin lista. Jag hade själv sett till att labbet fick ett urinprov och varit inne hos akutsköterskan och förberett mitt ärende – ett recept på samma medicin jag fått tidigare. Ånej, doktorn ville fråga, klämma på magen och banka på njurarna och kollade sen upp i datorn vilken medicin man rekommenderade för min åldersgrupp. Det blev den jag hade bett om.

Visst är det bra att de är noggranna, men jag tyckte att det var lite rörigt. Akutteamet bestod av sjuksköterska, sjukgymnast och doktorn och så labbet, och folk föstes runt mellan de olika personerna. För övrigt var inget sig likt på min gamla vårdcentral och jag kom äntligen till beslutet att byta vårdcentral. Det har tagit mig fyra år, men det kanske inte är så konstigt när man gått till samma ställe i 30 år. Det har varit en tryggt plats för mig… jag har i princip bara haft tre olika läkare och en och samma distriktssköterska. Nu har jag ingen fast person där och känner att jag klarar mig bra utan, så då kan jag likaväl gå till närmsta vårdcentral som ligger på cykelavstånd eller fyra busshållplatser bort. Det kändes faktiskt bra att ha kommit till det beslutet. Att våga släppa det invanda.

Jag träffade en gammal granne från Vargvägen i väntrummet och några andra trevliga människor att prata med och så passade jag på att lägga in dagens tema i instagram genom att fotografera den ’stiliga’ kaktusen ovan, så jag höll mig sysselsatt medan jag väntade.

Nu får vi hoppas att medicinen hjälper snabbt, för jag känner mig faktiskt lite risig.

Ha en lugn torsdagsnatt <3