Den cancersjuka kvinnan jag skrev om i förgår, skulle äntligen få sin operation i går. På operationsbordet konstaterade läkarna att cancern hade spridit sig så mycket att de inte kunde göra något. Kvinnan hade fått sin diagnos för tre månader sedan och i min värld skulle hon ha opererats omedelbart. Alla vet att cancer i sköldkörteln är en mycket allvarlig cancerform med mycket stor spridningsrisk. Att låta en patient vänta i tre månader är oacceptabelt och jag hoppas att det görs en anmälan omedelbart. Så oerhört tragiskt.

Jag kan inte ens föreställa mig hur den här kvinnan och hennes anhöriga mår nu! Mina tankar har varit hos dem hela dagen och jag tänker också att det säkert finns fler liknande fall där hjälpen kommer för sent, eller där man till och med låter bli att hjälpa. Människor faller mellan stolarna och offras… för vad? Det verkar inte finnas några vinnare, bara förlorare och den tröga grottekvarnen går runt, runt, runt.

God natt!