I morse kände jag mig riktigt pigg och funderade  vad jag skulle hitta på. Jag hade olika alternativ att välja mellan. Men sen kom ett sms från Polisen att mitt pass var färdigt och kunde hämtas och det avgjorde ju saken.

Jag promenerade från en annan busshållplats än förra gången jag var på Polishuset och tog en onödig omväg, men vädret var underbart trots att det blåste ganska mycket. Jag gillar höstsolen, den är inte lika påträngande varm som på sommaren. Sen promenerade jag hela vägen in till stan från Polishuset och när jag gick förbi min gamla arbetsplats hörde jag att någon ropade mitt namn. Där stod/satt ett par gamla arbetskamrater ute på fikarast. Den ena har jag kontakt med via instagram, men den andra har jag inte pratat med på flera år. Vilket trevligt sammanträffande. Sen kom en tredje arbetskompis som jag jobbade nära med och som jag inte pratat med sen jag gick i pension. Plötsligt saknade jag jobbet och gemenskapen där.

Passet blev fint. Eller det är ju som ett vanligt pass, men för mig är det lite speciellt för det är mitt första svenska pass.

För nästan exakt ett år sedan blev jag ju bestulen på min väska med Visa-kort, id-kort m.m. i Stockholm och när jag skulle gå till banken för att ta ut cash dög inte mitt finska pass som id-handling. Trots att jag hade varit kund i banken i hela mitt vuxna liv… trots att jag var förmånskund… trots att jag hade gott om pengar på mina konton. Till slut övertalade jag i alla fall pojkspolingen i kassan att låta mig ta ut pengar så jag skulle klara mig de 10 dagar jag hade planerat vara kvar i Stockholm, men jag bestämde att inte förnya mitt finska pass, utan ansöka om ett svenskt. Det har dragit ut på tiden, så under ett helt år har jag varit utan pass, men nu har jag ett och det känns tryggt. Duger jag nu, Nordea?

Det blev ganska sent på eftermiddagen innan jag var hemma och när jag ätit och druckit en kopp kaffe somnade jag på soffan. Inte bra. Mina skitmardrömmar har kommit tillbaka och jag vet ju varför.

Ha en lugn tisdagskväll <3