Ibland undrar jag hur folk tänker. Många delar med sig av de mest korkade åsikter, utan att tänka på om något är realistiskt eller vad konsekvenserna blir. Ofta handlar det om att det man inte ser, det finns inte. Hur kan man ens klara vardagslivet med så inskränkt syn på världen?

I onsdagens Vk fanns en insändare som skulle vara ett inlägg i diskussionen om Umeå skall införa förbud för tiggeri. Roger undrar varför politikerna inte har kommit på att låta tiggarna plocka bär i stället för att tigga. Den har vi hört förut. Ut i skogen med dem, så blir vi av med dem på gatorna. På fullaste allvar tycker väldigt många att det är en superbra lösning. Jag har svårt att se ex den gamla kvinnan på Ålidhems centrum klivandes omkring bland lingontuvorna…jag tror inte ens den unga kvinnan jag ibland brukar subventionera med lite mat skulle orka med det. För att sen kunna sälja bären, krävs det arbetstillstånd och anställning hos en bäruppköpare (om man inte säljer svart förstås) och till det krävs en skattesedel, som i sin tur kräver en postadress till en bostad som det krävs en anställning för att få. Moment 22. Inget nytt.

Roger avslutar sin insändare med: ”Tänk vilken kanonförtjänst det skulle vara om man fick ut dem i bärskogen. Varför finns inte en enda av dem där, ställ dig den frågan till att börja med så kommer du i närheten av grundproblemet.”

”Kanonförtjänst” för vem? Och ”grundproblemet” är mycket mer komplicerat än så, kära Roger. Det finns inga quick-fix lösningar. Men skogen är bra. Ut med politikerna i skogen … låt dem meditera, slappna av, omprogrammera hjärnan och sen komma på nya bättre tankar, för det måste väl finnas mer humana åtgärder än förbud eller att fösa ut folk i skogen? 

Ha en lugn söndagsnatt<3