… kära barn…?
På tal om att skaka. I morse skulle jag blanda havregryn och rågflingor till frukostgröten, Vände burken upp och ner några gånger och fick sen skakspasm i armen… Locket var tydligen inte helt på.
Jag mår mycket bättre nu, så bra att jag orkar lägga mig i saker som händer omkring mig. En kvinna med rollator steg på bussen på samma hållplats som jag och utrymmet för barnvagnar/rollatorer var upptaget av några skolungdomar. En tjej satt på en nedfällbar stol och ett par killar stod på den andra platsen. Kvinnan med rollatorn var väldigt timid och försökte säga att det finns sittplatser på andra ställen i bussen. Killarna tittade på tjejen, tyckte väl att hon skulle stiga upp, men hon ignorerade dem och tyckte antagligen att de kunde flytta på sig. Bussen kunde ju inte fara vidare innan kvinnan hade fått sin rollator på plats, så när jag gick förbi röt jag ’Men gå därifrån, kära barn!’ och ungdomarna flög upp som skrämda höns. Vad fick jag ’kära barn’ ifrån? Jag kände mig som Gunilla Persson i Svenska Holywoodfruar… hon brukar säga ’kära barn’ till sin dotter när hon tillrättavisar henne.
Jag letade efter höstfärger, men träden är fortfarande ganska gröna. Aroniabuskarna börjar bli väldigt vackra nu.
Ha en lugn fredagsnatt <3
Senaste kommentarerna