Marja

Den långa resan.

… kära barn…?

DSCN1351

På tal om att skaka. I morse skulle jag blanda havregryn och rågflingor till frukostgröten, Vände burken upp och ner några gånger och fick sen skakspasm i armen… Locket var tydligen inte helt på.

Jag mår mycket bättre nu, så bra att jag orkar lägga mig i saker som händer omkring mig. En kvinna med rollator steg på bussen på samma hållplats som jag och utrymmet för barnvagnar/rollatorer var upptaget av några skolungdomar. En tjej satt på en nedfällbar stol och ett par killar stod på den andra platsen. Kvinnan med rollatorn var väldigt timid och försökte säga att det finns sittplatser på andra ställen i bussen. Killarna tittade på tjejen, tyckte väl att hon skulle stiga upp, men hon ignorerade dem och tyckte antagligen att de kunde flytta på sig. Bussen kunde ju inte fara vidare innan kvinnan hade fått sin rollator på plats, så när jag gick förbi röt jag ’Men gå därifrån, kära barn!’ och ungdomarna flög upp som skrämda höns. Vad fick jag ’kära barn’ ifrån? Jag kände mig som Gunilla Persson i Svenska Holywoodfruar… hon brukar säga ’kära barn’ till sin dotter när hon tillrättavisar henne.

Jag letade efter höstfärger, men träden är fortfarande ganska gröna. Aroniabuskarna börjar bli väldigt vackra nu.

DSCN1355

DSCN1356

 

Ha en lugn fredagsnatt <3

8 kommentarer

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack grandmother! Man kan ju inte bara gå förbi och låtsas som ingenting. 🙂 Jag vet att du också hade sagt något. 🙂
      Kram!

  1. Ditte

    Skönt att du nu är så mycket bättre!
    Jättebra att du uppmanade flickan att flytta på sig. Jag tror att många unga idag är helt tanklösa och inte ser när det är dags att flytta på sig på en buss, resa sig eller annat som man som ung kunde förr.
    Att du fick till ”kära barn” där var ju roligt eftersom flickan säkert kanske var tonåring. Bra där!
    Önskar dig en fin fredag!
    Kram!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Ditte! Det var en flicka och två pojkar och jag fattade inte att de inte gick därifrån… de såg att rollatorn skulle in där. Det var som att de ville retas och det var väl därför jag röt till och jag tror att jag ville markera för dem att de var barn genom att säga ’kära barn’. 🙂 Lite förvånade blev de. 😉
      Kram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.