I morse sken solen och den stora björken utanför lyste som guld. Den kommer nog inte att tappa sina löv. Jag hade en likadan björk utanför vardagsrumsfönstret på Vargvägen och den var orange nästan hela vintern.

En trevlig doktor ringde på förmiddagen. Hon var förberedd och hon kunde förklara det som jag inte förstått på röntgenutlåtandet. Men det var inte lätt och jag förstår att det var svårt för AT att göra det på dålig svenska. Det var ingen ’knöl’ utan en millimeterstor förändring på ett ben mellan ögonen som heter os ethmoidale på latin. På läkarspråk en tumör, men eftersom den är så liten, behöver den inte åtgärdas. Men det är ju bra att veta om jag får besvär att det kan komma därifrån. Jag har varit inne på nätet och tittat var det sitter… inte det lättaste att förstå, men det hör till själva kraniet. Så nu vet jag och det känns verkligen bra… så här ett år efteråt. Det lönar sig att vara envis.

Vad jag har är troligtvis en kronisk bihåleinfektion som jag skall behandla med cortisonspray i minst tre månader. Doktorn var mest bekymrad över de återkommande smärtorna från trigenimusnerven, för de kan bli kroniska, s.k. trigenimusneuralgi och det är ett helvete. Hon ville därför fundera lite om man skulle kunna göra något för mig… och skulle eventuellt återkomma.

Hur nöjd var jag inte efter det samtalet! Det kändes som att jag efter all vilsenhet blev varsamt placerad på en stol, fick samla tankarna och kan nu gå vidare. Och tills vidare stannar jag på min gamla vårdcentral.

I kväll for jag på vattengympan. Tyvärr var vattnet svalt igen och vi började frysa på avspänningen i slutet. Jag vet inte om något fortfarande är trasigt, eller om man försöker spara in på uppvärmningen. Men trots det njöt jag av att få sträcka ut kroppen och mjuka upp lederna. Jag kommer nog att sova gott i natt.

Till helgen är jag bortbjuden och det ser jag fram emot.

Ha en lugn fredagsnatt <3