Ringer Telia även i dag. Eftersom jag ringer numret för företagare och föreningar med kollektivavtal blir väntetiden inte så lång. Bara 22 minuter. ’Vad kan jag hjälpa till med’, frågar en mansröst optimistiskt. Jag presenterar mig, berättar att jag ringer för fjärde gången i samma ärende, att jag suttit hela gårdagen och väntat på att någon skulle ringa tillbaka till mig och har stora förväntningar på att han nu kommer att hjälpa mig. Jag presenterar mitt ärende och det visar sig att det ju inte är hans bord, men han säger snabbt att han ska hjälpa mig och ska kontakta en annan avdelning… … … … … jag väntar och väntar och får sen veta att jag måste prata med den personen som HSB ursprungligen har tecknat avtal med…men herregud, det är inte frågan om att teckna eller säga upp avtal, utan bara säga upp en liten tilläggstjänst som ju redan är uppsagd så att säga…känns som ett klistermärke som fastnar i fingrarna hur man än bär sig åt att bli av med det…ja, vad heter den guden då?…jag får namnet bokstaverat, för det är ett utländskt namn… adam,bertil osv. och han som bokstaverar verkar nästan förvånad att jag hänger med (han vet inte att jag hade hela ramsan med m.a.n.s.n.a.m.n. på mitt skrivbord när jag jobbade och var en hejare på att bokstavera utländska namn…fast sen hittade jag en annan ramsa med k.v.i.n.n.o.n.a.m.n… det ni!)

Jag får numret till växeln och de kan koppla mig till personens mobil…men om han är ute och flänger med mobilen har han väl inga avtal med sig…varför ska jag då ringa?…finns det inga andra gudar jämte honom jag kan ringa?…NEJ, men han kan maila dig…???…vad skulle han då maila mig om??? DRIVER DU MED MIG? Jag är inte dum, jag skulle kunna berätta för er hur ni skall göra om ni bara hade kontakt med varandra, om ni kunde samarbeta, se till att meddelanden m.m. går fram…detta är ingen bra PR för Telia…inte bra alls …jag blir otålig (mild uttryckt) och han säger att han är ledsen att han inte kan hjälpa mig…han skulle gärna göra det om han kunde…han låter faktiskt ledsen…inte så att han gråter, eller så, men …
Jag tackar och avslutar samtalet.

Inte otippat känner jag att jag har fått huvudvärk och sliter klänningen av mig för att krypa ner i sängen med spikmattan under nacken. Benen får ligga utanför täcket, för jag orkar inte dra av mig stödstrumporna. Jag sätter väckarklockan på 13.50, för jag ska åka ner på stan och träffa några arbetskompisar och får egentligen inte somna. Och så glömmer jag att jag inte får kasta mig ner på ryggen så där häftigt, för då blir jag yr, fruktansvärt yr. Jag försöker vänta ut yrseln, lägger armen över pannan och känner att jag glider iväg in i mörkret. Så här känns det kanske när man dör, tänker jag, man bara glider iväg i en svart yrsel… Innan jag hann se ljuset i tunneln, ringde klockan…

Jag far ner på Bishops Arms och träffar tre av mina gamla arbetskamrater. Vi äter en god måltid och jag dricker ett nytt öl som serveras med en apelsinklyfta. Vi pratar, skvallrar lite och uppdaterar oss om varandra. Jag känner mig avspänd och njuter av sällskapet. Även om vi inte träffas så ofta, känns det viktigt att hålla kontakten.

Den här viktiga mannen på Telia har förstås varken mailat eller ringt mig. Varför skulle han bry sig om det? I morgon ska jag köra med en annan taktik. Undrar bara hur mycket av min tid jag ska ägna åt Telias usla kundtjänst. Om det hade handlat om mitt privata abonnemang hade jag förstås bytt leverantör för länge sedan.

Fortsättning följer…

Ha en lugn onsdagsnatt <3