En vit nyponros till Lisa Ekdahl för hennes fina sommarprogram i P1 i dag. Jag har alltid gillat denna lilla sköra varelse med den säregna sångrösten, men i dag framstod hon som väldigt stark, modig och så närvarande i livet. Det var ett väldigt känslofyllt och samtidigt inspirerande program. Hon berättade bl.a. om sin pappas död… ”Att dö är inte romantiskt, det är hårt arbete”, sa hon. Vi ska alla dö…och vetskapen att vi går med döden vid vår sida gör livet så mycket mer närvarande. Och så verkar hon ha levt sitt liv… med största närvaro i varje sekund.

I dag har jag inte varit ute. Det blåste för mycket på dagen för mitt onda öga. Ja, nu har jag ont igen och har varit halvblind hela dagen. Strök min tvätt och sen visste jag inte vad jag skulle göra. Kunde inte sätta mig och läsa, så jag tog fram det där tyget som har legat och stressat mig ett tag. Tänkte att jag kunde väl klippa till det åtminstone.

Saxen gömde sig bland mönstret… mönstret är snett, så det var väldigt svårt att klippa rakt (med ett skelande, halvblint öga dessutom) och så stack jag en knappnål i fingret och märkte inte att det började blöda på tyget. Tänkte lägga av, men peppade mig själv med mantrat hur fint det skulle bli när gardinerna väl kommit upp.

Sen krånglade symaskinen igen. Jag försökte ju smörja den nyligen, men nu gnisslade den och gnällde från alla håll och kanter, hakade upp sig och trasslade till tråden. Den blev lite bättre när jag hotade med att skrota den och jag sydde på med hjärtat i halsgropen, för jag väntar mig hela tiden att den skär ihop sig totalt. Sen hade jag ju förstås glömt att jag skulle äta också, så jag fick lämna nederfållarna till i morgon. Jag får nog investera i en ny symaskin, för jag vill ju sy med glädje.

Ha en lugn söndagsnatt <3