I dag fick vi en flammande röd solnedgång igen. Jag for till Myrorna och Willy:s på Ersboda med 13.30-bussen. Hela resan satt jag och beundrade solnedgången och när jag efter en havltimma steg av bussen på Ersboda, hade hela himlen blivit röd. Jag lämnade lite saker på Myrorna, men hade inte ro att gå omkring där i dag och när jag kom ut bara 20 minuter senare, började det skymma. Kl 14.30 var det i princip mörkt. Det går så himla fort.

Jag hade tagit dramaten med mig, för jag behövde storhandla. Köpte en massa frukt och grönt och annat smått och gott att fylla kylskåpet med. Sen var det så enkelt att ta sig hem med den fulla dramaten då jag inte behövde byta buss. Däremot fick jag ingen promenad, vilket jag ju får när jag åker till ICA Maxi.

I natt skall det visst vara norrsken på gång igen. Jag måste få med mig någon ner till sjön, för jag vågar inte gå dit ensam i mörkret. Ska kanske försöka slita vår ordförande från tentapluggandet några minuter. Han kommer söderifrån och har nog aldrig sett norrsken… tror jag.

I bussen satt jag och tänkte på det där med supermånens kraft och att jag blir väldigt påverkad av naturen… soluppgångar, solnedgångar, dimma m.m. Jag har definierats som en HSP-person… highly sensitive person… Jag kom att tänka på ett läkarbesök hos en öronläkare för flera, flera år sedan, då jag sökte för yrsel. Jag beskrev att jag ofta fick en känsla av att jag skulle falla omkull och hon frågade mot vilken sida jag kände att jag skulle falla, höger eller vänster? Alltid mot vänster, svarade jag. Sen satt vi tysta en stund och hon hummade och tänkte och då slog mig en tanke. ’Kanske jorden snurrar för fort för mig?’, sa jag. ’Ja du är kanske känslig för det’, sa hon. Och varje gång bussen for runt i en rondell, och det finns en hel del rondeller i Umeå, tänkte jag på den snurrande jorden.

”Snurra min jord
låt mig följa med dig.
Jag är lika värnlös som du…”

Så många fina tolkningar det finns av den sången.

Ha en lugn tisdagsnatt <3