Marja

Den långa resan.

Höstdepp

Stigen ner till sjön. Snön som kom, försvann dagen efter och sedan har vi fått blötsnö och det har stormat och nu ser det ut så här igen. Träden har tappat alla sina fina löv. Perioden med de vackra höstfärgerna var kort i år.

Japansk rönn kan bli så vackert röd.

Jag är trött. Efter att ha stoppat i mig 100 järntabletter har mina blodvärden inte gått upp. Min doktor ringde och lät lite orolig. Jag trodde ju att jag var trött för att jag är gammal, men någonting är fel och vi skall utreda med nya blodprover. Det kan vara B12 eller folsyrabrist, eller biverkning av min blodförtunnande medicin, eller så fortsätter jag blöda från polyperna, fast det borde jag ju märka på något sätt.

Blev kallad till röntgen av hjärtat inför ablationen. Efter det misslyckade försöket till magnetröntgen senast, kändes till och med den korta trumman i en vanlig CT-apparat klaustrofobisk. Jag var så rädd… hade inte sovit något på natten och var yr och vimsig. Men jag blev väl omhändertagen av snälla personer och kunde genomföra undersökningen, som också involverade kontrastvätska. Sen låg jag två dagar på soffan och deppade.

Men jag är ju en krigare och missade varken vattengympan eller akvarellmålningen. På akvarellen fick vi måla en liknande målning som gången innan… den som jag var så missnöjd med. Nu var det mycket lättare och jag bad om hjälp att få till bron och blev till slut ganska nöjd med min solnedgång. Uppgiften var fortfarande att blanda alla bruna nyanser av komplementfärger.

Mina vantar blev färdiga och jag blev nöjd med dem. De passar perfekt till kappan.

Sen har jag börjat på de enfärgade vantarna till Johanna. Det här garnet är också fint… lite melerat och med lite lyster.
Det är Järbo garn Mellanraggi.

 

Sköt om er och var fortsatt försiktiga<3

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.