Novembermörkret sveper över oss. Solen har varit framme några dagar, men det gäller att skynda sig ut innan den går ner. Bilden ovan är från Vänortsparken i fredags. Klockan är ca 14 och solen håller på att försvinna där på andra sidan älven. Om en timme kommer det att vara mörkt. Det gäller att stanna upp och njuta av de sista strålarna. Den stora kastanjen har tappat alla sina löv och de gamla pilträden fångar ljuset så vackert.

Vi har ingen snö än, men isen har lagt sig på sjön och skridskoåkarna njuter av möjligheten att susa fram, medan isen sjunger ljudligt under dem. Ca 500 meter rakt ner från mitt hem finns en liten badstrand och där brukar folk stå på rad och titta ut över vattnet. Där finns  bord och bänkar och nu också en murad eldplats så man kan fika och grilla korv.

I söndags var ljuset alldeles magiskt där nere. Den nedgående solen reflekterades i träden på på andra sidan och färgade allt rosa.

Många tar cykeln ner till sjön, snörar sedan på sig skridskorna och susar iväg. Jag såg faktiskt en som cyklade ute på sjön och till min förskräckelse ett par som promenerade med barnvagn där ute. Ljuset var som sagt magiskt och jag ville aldrig gå in, trots att jag frös.

För övrigt har det varit ganska lugnt. Akvarellmålning, vattengympa, sovmorgnar och mycket läsning och TV-tittande. Jag lever långsamt och tänker mycket. Stickar en hel del och var till garnaffären och köpte raggsocksgarn till exets sockar och några bra-att-ha nystan i olika färger. Snart har jag stickat färdigt tre par släta vantar i neutrala färger till mina flickor.

Längtar till första advent, då jag får ta fram ljusstakarna. Har köpt två amaryllisknoppar och placerat dem i de röda julkrukorna med ljusslingor runt.

Ta hand om er och var försiktiga <3