Så körde Kristersson in i kaklet. Tänkte på det i dag när jag själv tog ett pass i badet. Att han kanske dessutom körde skallen rakt in i kortsidan och kanske spräckte både kakel och skalle, får väl betraktas som olycksfall i arbetet.

Han sa dock något som är värt att ta fasta på. Han avfärdade i söndagens Agenda tanken på en samlingsregering där både s och m skulle ingå. Det var bara aktuellt i ett krigsläge, enligt moderatledaren.

I så fall är det villkoret uppfyllt. Kriget är nämligen redan här. Det fick vi också veta under Agenda. Ryssland ligger, som man själv tydligen ser det, i krig med västvärlden. Och i det läget spelar det inte så stor roll vad vi själva nu skulle anse om saken. Det är bara att ta upp den kastade handsken, vare sig vi vill eller inte.

Man kan redan här höra de givna invändningarna, att så illa är det väl ändå inte, några trupper på Gotland har inte synts till och vi är ju hursomhelst neutrala, etc, etc.

Svaret på det är att det här inte är som tidigare krig, men ett krig likafullt. Det tar sig andra uttryck, men trupper har faktiskt använts. Det vet folken i såväl Ukraina som i Georgien. Och på Krim. Vad det handlar om är dels cyberkrigföring och attacker av det slag som GRU utför mot avhoppare och dubbelagenter.

Slutsatsen blir därmed att det är dags för en verkligt bred samling av demokratiska partier i regeringsställning. Då är såväl v som sd givetvis uteslutna. Det betyder dock inte att alla de övriga måste ingå, men att det måste vara en regering över blockgränsen.

Tidigare har det talats om en mindre m – ledd regering, med SD: s passiva stöd. Då fick Åkesson bekänna färg. Och det har han och hans bruna legion gjort. De släpper inte fram en sådan regering. Och då är slutsatsen given. Inte minst mot bakgrund av att Åkessons gäng också är en del av den ryska strategin för att destabilisera västvärlden, och då inte minst EU: Det som händer i Ungern och Polen, bär syn för sägen.