Mycket tal om kärnvapen i dag. Har förstås sin grund i diskussionen om Sverige ska skriva under på ett allmänt kärnvapenförbud eller inte. Det nämndes dock inte mycket om det under den utrikespolitiska debatten i dag.

Kärnvapen är mer av politiska än militära vapen. För, som det har uttryckts, vad sker morgonen efter? att erövra fiendens område sedan det har förgiftats av radioaktivitet, känns nog inte så lockande.

Sverige brukar, inte minst när det kommer till krav på avskaffande eller nedrustning av kärnvapen, betraktas som ett exempel på en trogen anhängare av nedrustning. Åtminstone vill vi nog se oss själva på det sättet.

Så har det faktiskt inte alltid varit. När kalla kriget var som kallast (eller mest hett), stod det och vägde om Sverige skulle skaffa egna kärnvapen. Regeringen Erlander var inne på det, även om det fanns en stark opinion inom S mot sådana tankar. Inte minst S – kvinnorna, anförda av Inga Thorsson, var synnerligen aktiva motståndare.

Det blev, som bekant, inga svenska kärnvapen. Men uppbyggnaden av kärnkraften i vårt land bar från början en militär komponent. Man ville ändå hålla dörren öppen om utifall att…

Det finns fler som har tänkt på det sättet.Den 13 februari 1960 sprängde Frankrike sin första atombomb. Provet skedde i Sahara.De Gaulle ville ha den försäkringen. Inte minst med tanke på erfarenheterna från kriget som ju då bara var 15 år avlägset. Om det nu berodde på just den saken, har tyskarna ju trots allt inte anfallit Frankrike. Fast det kan ju ha andra orsaker.