Läser i dagens tidning en av de vanliga debattartiklarna om hur hemskt Israel beter sig och att Sverige och EU borde sätta ner foten (i det getingboet) och införa sanktioner mot Israel.

Det är inte utan att man blir aningen trött på detta eviga och i allra högsta grad ensidiga tjatande och gnatande på just detta land. Inte så att det inte skulle finnas fog för kritik. Det gäller nog alla länder i något sammanhang. Men det som är tröttsamt är att Israel regelmässigt mäts med en annan måttstock än andra.

I den här nämnda artikeln nämns inget alls om arabernas agerande och hur det gav upphov till dagens situation. Araberna accepterade aldrig FN: s beslut 1947 utan invaderade raskt den nyfödda judiska staten. Någon som helst tanke på att låta en palestinsk stat grundas i enlighet med FN: s beslut, hade man aldrig. Istället ville Egypten, Irak, Syrien och Jordanien själva lägga rabarber på området. Mycket riktigt ockuperade Egypten Gaza, Syrien Golanhöjderna och Jordanien Västbanken efter vapenstilleståndet 1949.

Har då självrättrådiga debattörer av det slag som ligger bakom dagens artikel rakryggat krävt sanktioner mot angriparna i kriget 1948 och varit synnerligen kritiska mot fördrivningen av i stort sett alla judar i den arabiska världen? Jag har då för min del inte kunnat notera något sådant.

Ska man kritisera Israel för landets agerande, måste man rimligen också kritisera andra länder när de beter sig på motsvarande sätt. Men det sker bara alltför sällan.

den 19 januari 1945 gick 35 000 amerikaner i land på ön Iwo Jima. Slutet närmade sig för den japanska imperialismen. Det vore passande om en del krävde stopp också för den arabiska imperialismen.