I dag är det en speciell dag att minnas. Den 5 mars 1953 avled en viss Josef Stalin. Något som är värt att notera i dessa IS – tider.

Nu undrar väl en del vad en gammal sovjettyranns efterlängtade död har med dagens terrorism att göra. En hel del faktiskt. Jag återkommer till detta.

Man ska inte önska livet ur någon, men det finns undantag som gör att man åtminstone inte behöver beklaga det alltför mycket. Faktum är ju att Stalins frånfälle med största säkerhet.räddade livet på tusentals människor. I hård konkurrens med Mao Zedong och Hitler är han den diktator som mördade flest människor och han hade vid sin död planer på att trappa upp den verksamheten väsentligt.

Hitler var Stalins fiende, vilket inte hindrade att Nazitysklands diktator hade lärt sig åtskilligt av Sovjetledaren. Inte minst hur man använder terror som politiskt vapen.

efter kriget fortsatte deras onda inflytande. Ryssarna backade och backar än i dag upp arabsidan i den till synes eviga konflikten i Mellanöstern. Samtidigt lärde nazister, som flytt till Egypten och andra arabländer, araberna det praktiska terrorhantverket.

Och där befinner vi oss i grund och botten också i dag. Den arabiska nationalismen lever vidare, också när något slags hemsnickrad socialism har ersatts av påstått religiöst nit. Något som i allt väsentligt är trams. Allt det här handlar om politik, inte religion. Att göra IS till något slags företrädare för islam är lika knasigt som att hävda att IRA representerade kristendomen, eller ens katolicismen.

Precis som Stalin hade (och har än i dag) anhängare som tror på det han företrädde har dagens terrorister sina aningslösa supporters.