En del ärenden i dag, bland dem ett besök hos tandläkaren. Det finns inte så mycket jag tycker man behöver vara rädd för nu för tiden, men obehaget inför att sätta sig i den där stolen och öppna gapet, blir jag nog aldrig kvitt.

En hjärnskrynklare skulle hävda att det beror på obehagliga erfarenheter från barndomen, och det är nog en alldeles riktig slutsats. Minns besöken på folktandvården under skoltiden med den skräckgestalt som härskade där. Han gick under epitetet ”bergsprängaren”.

Det jag skulle göra i dag var att åtgärda en krona som tyvärr inte länge var vad den tidigare hade varit. Det är väl ungefär som med den svenska kronan som inte heller den verkar hålla sitt värde särskilt bra.

Efter att ha sett till att bedöva området i käken avlägsnade tandläkaren så den devalverade kronan och nu sitter där ett provisorium i avvaktan på att verket ska fullbordas.

Det slog mig när jag gick därifrån att den här lilla episoden kan symbolisera läget för Liberalerna i dagsläget. Efter att ha upptäckt en del skavanker på sina håll i organisationen, väckte detta ängslan. En åkomma som – tyvärr – är ganska vanlig i det liberala lägret. Eftersom det svårligen går att leva med trasigheter av det slaget, beslöt man sig för att avlägsna problemet. Tyvärr bar de åtgärder man hittills vidtagit mest provisoriets prägel.

I det läge både partiet och jag själv nu befinner mig i, finns bara en väg: framåt. Det gäller att laga det som var trasigt och se till att det blir bett i verksamheten. Det sker inte utan vånda, vare sig det sker med bedövning eller inte, men det måste göras.

Just denna dag, den 11 mars 1555 besegrade svenskarna en betydligt större rysk styrka i slaget vid Kivinebb. Ryssarna hade gått över gränsen i ett försök att erövra Finland, men svenskarna kunde segra eftersom de hade skidor och var betydligt rörligare än de ryska trupperna. Det är inte alltid som det är den större som är starkast.