Så var det dags för en ny betygsdebatt. Den här gången gäller det omdömen om ordning och uppförande. Sådana fanns när man själv gick i skolan. Jag kan inte minnas att det var föremål för någon egentlig reflektion. Betygen var som de var. Hade man inte uppfört sig alltför vansinnigt så var det stort A som gällde.

Vid ett tillfälle hörde vi om en ”busklass” där alla fick B. Utom en som ståtade med ett C. Han hade bland annat rymt till Dalarna. Kanske fick han se en del under den resan. I alla händelser fick han ju också sedan ett C (ha ha).

För egen del har jag egentligen aldrig gillat det i mitt tycke överdrivna ”betygskramandet” som präglat det liberala budskapet på senare år. Godkänt, icke godkänt och så kanske en spets för motivationens skull. Det räcker.

När det gäller den här sortens omdömen är läget dock ett annat. Jag undrar om det inte är aningen sent att komma med det här nu. Inte för att jag ger mycket för de invändningar som har hörts hittills. Låter mest som den obotfärdiges förhinder i mina öron. Så, om det här kombineras med andra, mer handfasta åtgärder, kan det kanske ha sin betydelse.

Skolan i dag är inte som den var när man själv gick där. Sålunda läser jag i dag att det är tjejerna som i högre utsträckning än killarna går vidare till högre studier och till yrken som kräver sådan kompetens. Killarna håller på att bli akterseglade. Och det oavsett, eller kanske just därför, om de härjar i klassrummet.

Härjade gjorde också svenskarna på kontinenten under 30 – åriga kriget. Den 3 april 1631 intog svenskarna Frankfurt an der Oder. Militärt var Sverige en stormakt under dessa år. Tror dock inte att befolkningen på stället gav mycket för vare sig ordning eller uppförande hos segrarna.