Så var det fredag. Jag har för min del jobbat på under dagen och försökt att se till att förfallet här i vårt hem inte går alltför långt. Min trogne assistent, Roald Robotdammsugare har varit till god hjälp. Han klarade av hela övervåningen utan att köra fast en enda gång.

Som fri skribent råder jag jag över min egen tid, men likväl måste jobbet bli gjort. Jag kan inte, till skillnad från deltidsskolstrejkaren Greta Thunberg skriva ut en fyradagarsvecka efter eget gottfinnande utan att det får konsekvenser.

Nu ska det här inte missförstås. Jag har inget emot engagemang i miljöfrågor, tvärtom. Det jag vänder mig emot är att varken huvudpersonen själv eller de ”gretensare” eller ”thunbergare” som aningslöst hyllar och hejar på och skryter med att de minsann inte äter kött eller flyger längre, ser eller vidgår vilka konsekvenser deras handlande får om det tillämpas i stor skala.

De upphöjer sig självbelåtet till moraliska föredömen, och hävdar att alla borde känna skam om de genomför en flygresa eller beställer en biff med lök på restaurangen.

Låt oss då anta att majoriteten, både här och i andra länder, följer dessa trossatser, för det är vad det är, och likt deltagarna i medeltidens gisslartåg gråtande bannar och – mentalt – pryglar sig själva för sitt syndiga leverne och gör som ”självbelåtnarna” vill.

Då skulle jordbruket braka ihop och turistländer vid Medelhavet drabbas av en kris som med största säkerhet skulle medföra en migration som skulle få det vi sett hittills i den vägen att framstå som en mild västanfläkt. På vad sätt klimatet skulle bli bättre av det, är en gåta.

Man kan invända att det ju ändå inte kommer att bli så många som kommer att göra så. Men gör det saken så mycket bättre? Det innebär i så fall att de bara ska sitta där och se ner på dem som trots allt gör deras val möjligt. Utan djurhållning, inget jordbruk. Utan jordbruk ingen sallad till veganerna/gretensarna. Så enkelt är det. För min del vägrar jag att känna någon som helst skuld för den hamburgare jag åt till lunch. Utan den hade det inte funnits några grönsaker till alla självbelåtnare.

Den 5 april 1632 genomförde den svenska armén en framgångsrik övergång över floden Lech. Det 30 – åriga kriget blev en framgång för den nybakade stormakten Sverige, men för befolkningarna, både i Sverige och framförallt i Tyskland, var det allt annat än positivt. Mängder med människor dödades eller flydde. Så har det nästan alltid varit när krigen dragit fram. Stora delar av landet föröddes och jorden lades i träda. Ingen mat producerades.

I dag är det andra saker som ställer till det, men de biologiska sambanden förblir desamma.