En stillsam aprilsöndag. Vi har avverkat några längder i bassängen, men det gick ganska lugnt till där också.

Lugnet bredde också ut sig den 7 april 1762 i Libnitz där den svenske befälhavaren på eget initiativ slöt en vapenvila med Preussen under det pommerska kriget.

Kriget, som pågick 1757 – 62 var resultatet av ouppklarade motsättningar från tidigare krig. För svenskt vidkommande höll man sig först utanför, men kom sedan att sluta upp på Preussens fienders sida.

Hattarna, det då regerande partiet, hoppades att kunna återta de besittningar i Pommern som gått förlorade 1720. Samtidigt hoppades man på att försvaga den svenska drottningen, Lovisa Ulrikas ställning. Detta eftersom hon hade försökt sig på ett kuppförsök 1756 för att stärka kungamakten, det vill säga sin egen och sonens, den blivande Gustav III:s, makt.

Som man kunde vänta sig gick det inte så bra. Några provinser lyckades man inte återta och sedan drottningen gripit in, stärktes tvärtom hennes ställning. Tio år senare genomfördes också en statskupp, men nu av Gustav III.

Så har det sett ut i Europa och världen genom seklerna. Oförrätter leder till krig, som leder till nya motsättningar som leder till nya krig, etc, etc.

Den 7 april för två år sedan, 2017, skedde terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. De svenska lejonen kunde lika litet som på 1700 – talet hindra det som hände. Skillnaden är förstås den att vi nu inte har dragit ut i krig för att hämnas på terroristens hemland Uzbekistan.