Renia är 16 år. Hon befinner sig på ett tåg. Boskapsvagnen är packad med det som kan beskrivas som levande skelett. Resignerat väntar kvinnorna på den död som de vet kommer att möta dem vid ankomsten.

Så stannar tåget. Nu väntar slagen med ridpiskor, skrik och kommandon från SS – männen. Men det händer inte. På ett sidospår står ett annat tåg. Artiga och lugna människor som talar ett språk kvinnorna inte förstår, hjälper dem ut ur boskapsvagnen och in i ett tåg med rena säten och fönster. De kommer med mat och dryck. ”Ert slaveri är över”, säger de till kvinnorna.

Den här skildringen av hur det hela upplevdes av en av de många som räddades från det helvete nazismen skapat genom den räddningsinsats som gått till historien som De vita bussarna, finns i boken ”Vi åker till Sverige”. Det var den djärvaste räddningsinsats som någonsin beslutats av en svensk regering.

Konstrasten mot det som nu sker, eller snarare inte sker, med de som nu blev kvar sedan IS ”kalifat” fallit ihop , kunde inte gärna vara större. Att köra genom ett krigshärjat Europa, där det område som fortfarande behärskades av tyskarna krympt till en smal korridor, och hoppas att de röda korsen på bussarnas tak ska göra att de allierade flygplanen inte bombar dem. Det kräver mod och beslutsamhet.

I dag är svenska myndigheter livrädda för att ens tänka på att försöka rädda de 80 barn som nu vistas i kurdiska läger sedan deras föräldrar antingen dött eller fängslats. Politiskt kurage har aldrig funnits i rikt mått inom politiken, svensk såväl som utländsk. Men i dagsläget tycks det lilla som funnits ha försvunnit helt.

Den 14 april 1523 hade Kristian II: s, i Sverige mer känd som Kristian tyrann, ställning i Danmark blivit ohållbar (jo, miljön kunde vara ohållbar redan då) så han valde att fly till Nederländerna. Han hade förlorat kriget mot den skicklige maktspelaren Gustav Vasa.

Sverige och Danmark hade redan då varit i krig med varandra otaliga gånger och fler skulle följa innan det hela fick ett slut 1814. Något som med tiden kom att skapa ett hat mellan länder och folk.

Men i och med freden i Kiel 1814 började det klinga av och Sverige bidrog under åren 1940 – 45 till att rädda tusentals människor, bland dem många från Norge och Danmark, undan nazisternas klor. Men de här svenska barnen som nu sitter fast i Syrien ska vi tydligen lämna åt sitt öde.