Läser i dag om den eviga (?) debatten om Kvinnohistoriska museet. Outtröttligen ifrågasätter vi liberaler den prioritering som Umeå kommuns majoritet ägnar sig åt där man tydligen ser det som en kärnverksamhet att driva museer som ska visa upp kvinnors historia och visa upp gamla gitarrer.

Hur trevligt och intressant det här än kan te sig, är det dock knappast något som borde vara överst på agendan. Det är tydligt nog att de ansvariga (?) känner sig trängda när de ifrågasätter ifrågasättandet, bland annat med hänvisning till de anställdas arbetsmiljö.

Kan det bli tokigare? Om inte en offentligt driven verksamhet ska kunna granskas och ifrågasättas eftersom de som jobbar med det inte klarar av det, ja då kan vi lika gärna packa ihop allt vad politik heter.