I dag är det skäl att fundera på fenomenet felbedömningar. Ser att högerhövdingen här i Umeå, Anders Ågren, vägrar att inse vilken tabbe det var att hävda att en av kommunens skolor organiserade en skolstrejk för klimatet när det i själva verket var en manifestation som ingick i en temavecka om – just det – klimatet.

Kanske oroar sig Ågren, han får väl ågren vid blotta tanken, över att ju mer folk lär sig om miljön och även andra samhällsområden, ju läge stöd kommer högern att få. Något som nog är en alldeles riktig bedömning.

Felbedömningar är nu inte Ågren ensam om. Ser i dag att en studie visar att ju större problem som funnits i kommunerna med arbetslöshet och sjukskrivningar, desto större stöd fick Åkessons gäng. Samma sak gällde också ju fler invandrare som kom till kommunen. Förutsatt att de hade bekymmer redan tidigare.

Det som var intressant med den studien var dock egentligen inte just dessa ting, utan att det var Socialdemokraterna som tappade röster under den processen, inget av de andra partierna.

Väljarna här hade tidigare, något förenklat, ingått ett slags (s)amhällskontrakt med Löfvens parti. Det gick i all enkelhet ut på att partiet hade sagt åt dem att överlämna hälften (i vissa fall mer) av de pengar de släpade ihop, och att istället få livslång trygghet i utbyte, plus litet extra allt.

De, alltså väljarna, hade gjort felbedömningen att lita på det Stora Partiet som gav sken av att de faktiskt kunde fixa allt det som utlovades och det inte bara här och nu, utan även i framtiden. En framtid som dessutom skulle bli än bättre än det som varit.

Socialdemokraterna hade förstås gjort motsvarande felbedömning. De besatt ingen särskild förmåga att ”styra samhället”. Något som väl visat sig med all önskvärd tydlighet.

Den avgörande felbedömningen från det hållet får nog sägas vara att man trodde att uppdelningen av Europa (och världen) i två block skulle bestå under överskådlig tid. Om några dagar är det 30 år sedan Berlinmurens fall, något som helt klart tog Socialdemokraterna med total överraskning. I och med östblockets fall försvann den socialdemokratiska självbilden som något av en gyllene medelväg mellan öst och väst. Väljarstödet har sedan dess fallit rejält för partiet.

Tiden då Sovjetunionen höll hela östblocket i ett järngrepp var förbi. Den 4 november 1956 rullade ryska stridsvagnar in i Ungern för att kväsa revolten som hade inletts några veckor tidigare. Men i november 1989 var den epoken över. De som trodde på den socialistiska planekonomiska modellen som tillämpades i östblocket hade gjort en av historiens största felbedömningar.