Vintern hälsade på en kort stund i dag. Snön vräkte ner. Visserligen blötsnö, men ändå. Sedan övergick det i regn. Ett mönster som präglat mycket av tiden både före och efter jul.

Tänker på detta trista mönster när jag tar del av resultatet av ett annat trist mönster, alltså vad Den oheliga ligan, alltså Knaskristersson, Uschbush och Ulla Underbettsandersson, kommit överens om. Den sistnämnda sken av belåtenhet och menade att undersköterskornas jobb nu var grejade.

Det här var talande. Och det på mer än ett sätt. Det var alltså inte patienter eller brukare som kommunistkvinnan hade i tankarna utan de offentligt anställda. Vilket alltså innebär att M och KD numera går V: s ärenden i tillskapandet av den där så hett åtrådda socialismen. Alltså ett läge där merparten av samhällsekonomin ska in under den offentliga hatten och undandras marknadsekonomin.

Det riktigt tragiska är dock att det som nu sker inte kommer att räcka långt om man verkligen vill värna välfärden. I det fallet har nämligen Sjöstedt mer rätt än nog själv har insett. De pengar som nu tillförs, 7, 5 miljarder, kan ju låta mycket men motsvarar inte mer än några promille av kommuners och regioners utgifter.

Samtidigt höjs skatten på företagen. Den reform som skulle ha främjat anställningen av de som befinner sig långt från arbetsmarknaden, går nu i stöpet.

Det finns bara en vinnare i detta. Och det är Åkessons gäng. En sammanslutning som är farligare för landet än alla förortsgäng tillsammans.

Vi närmar oss nu 75 – årsdagen av befriandet av Auschwitz – Birkenau. En dag då vi minns förintelsens offer. En dag som också borde användas till att uppmärksamma hur det gick till när nazisterna kom till makten. Det skedde genom att högern i Tyskland valde att släppa fram dem.