Resor och förnuft
Hemma igen efter helgens resa till Sundsvall. Mycket trevligt att fira Fredriks födelsedag på plats. Resan gjorde vi med tåg, inte minst av bekvämlighetsskäl.
Resor har man gjort en och annan i sina dagar. Både privat och i jobbet. Det slår mig ibland att jag i mitt yrkesliv nästan alltid varit långpendlare eller så har jag haft en synnerligen kort resa i form av att gå in i arbetsrummet i vårt hus.
Resorna har skett med bil, tåg och flyg. En gång har jag faktiskt flugit mellan Umeå och Sundsvall. Det var förstås långt innan Botniabanan byggdes. En, åtminstone i mitt tycke, av de bästa investeringar inom infrastruktur som gjorts i Sverige på senare år.
Tåg är ett både bekvämt och effektivt sätt att resa. Här kunde jag nu använda några timmar i fredags och under tillbakaresan på söndagen till att gå igenom de tidningar jag inte hunnit läsa.
Men det händer dock ibland att tåg helt enkelt inte passar. Då blir det flyg eller bil. Och jag för min del vägrar att skämmas över den saken. Vi ska förvisso göra allt för att få ner utsläppen, men det gäller samtidigt att ha sinne för proportioner och att inte göra det bästa till det godas fiende.
Sverige svarar för en promille av de samlade utsläppen av växthusgaser. Samtidigt ska man ha i minnet att skogens tillväxt i vårt land suger åt sig motsvarande mängd, vilket gör att vi kan betrakta oss som klimatneutrala.
Det här ska nu inte missförstås. Arbetet med att minska utsläppen måste fortsätta och intensifieras. Men det finns sätt som är betydligt effektivare än att försöka sig på att varje verksamhet, privat som oiffentlig, ska ägna sig åt att jaga koldioxidmolekyler. Förnuft är vanligen bättre än panik. Det gäller också på dettas område.
Förnuftet fick också råda den 10 februari 1763 när Frankrike, Storbritannien och Spanien slöt fred i Paris. Det mesta av de territorrier man hade slagits om förblev i tidigare ägares händer. Likafullt blev det här något av ertt startskott för britternas dominans över stora delar av världen. Något som Boris Johnson verkar tro fortfarande är för handen.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna