Under uppväxten minns jag en gåta: vad är det för likhet mellan en professor och en apelsin? Svaret var att båda är klyftiga. Jag erinrar mig detta när jag läste ett inlägg av – just det – en professor i humanekologi. Visserligen vid Göteborgs universitet, men i alla fall.

I inlägget hävdades att det som just nu inträffar i Coronaepidemins spår visar på hur en omställning av samhället i resande och konsumtionsvanor ”plötsligt går lätt att genomföra”. Något som alltså skulle visa på vad som, enligt professorn, skulle behöva genomföras för att ”rädda välfärdssamhället”.

Lätt?

Det är inte utan att man tar sig för pannan. Det som händer just nu är förstås ett uttryck för att mänskliga samhällen drabbas hårt av sjukdomsutbrott av den här magnituden. Men att följderna av det skulle vara en lätt sak, eller att något liknande som skulle genomföras av andra skäl, det vill säga ett kraftigt minskat resande och en lika kraftigt minskad konsumtion överlag, skulle vara något positivt, är rentav löjeväckande.

Tyvärr, måste man säga, har miljödebatten i vårt land sedan länge spårat ur och i alltför stor utsträckning kraschat ner i en undervegetation av enfaldig civilisationskritik. Den började med kärnkraftstriden på 70 – talet och kom att genomsyra en inte så liten del av debatten inför folkomröstningen om ett svenskt deltagande i det europeiska samarbetet och poppar nu upp igen i samband med insikterna om klimatförändringar, som tveklöst är en realitet, och nu den här epidemin.

Men de ”lösningar” som civilisationskritikerna anger är minst sagt förskräckande. Ta bara en sådan sak som turismen, som i dag motsvarar tio procent av världens BNI. Ett minskat resande av det slag vi nu ser skulle, om det blev permanent, vara ett mycket effektivt sätt att rasera både Greklands och Italiens ekonomier. Bara för att ta två exempel. Allt som kommer från professorshåll ter sig inte klyftigt. Det är tydligt nog.

Just nu försöker regeringar över hela världen dels begränsa smittspridningen, med metoder som i vissa fall nog kan diskuteras, och dels stötta företag och verksamheter som nu riskerar att rasa ihop om inget görs. Det ter sig minst sagt ironiskt att de grönas taltratt Per Bolund i egenskap av finansmarknadsminister nu får sitta och administrera stöd till den flygverksamhet som hans eget ungdomsförbund vill förbjuda. Åtminstone inrikesflyget.

Epidemier har inneburit mycket hårda slag mot mänskligheten genom historien. Dåtidens samhällen var definitivt inte mindre sårbara i det avseendet än dagens. Snarare tvärtom.