Pessimism
I dag har de grönas regionråd plitat ihop en tämligen ordinär debattartikel i VK på temat ”Stoppa tillväxten jag vill stiga av”.
Svårt att tänka sig något sämre tillfälle att torgföra något sådant än just nu när ett eländigt litet virus fått inte bara Umeå och Sverige utan snart sagt hela världen att tvärnita.
Man kunde i det här läget raljera med de grönas alla missuppfattningar om läget i världen i allmänhet och miljön i synnerhet. Men det som är viktigare är att visa på att den grundläggande föreställningen att allt håller på att gå åt fanders, och som det jag brukar kalla ”Romkluibbssyndromet”, fått sätta sin prägel på miljödebatten alldeles för länge.
När Romklubben dök upp på sscenen på 70 – talet och torgförde åsikten att det enda som var möjligt var att stoppa det vi brukar kalla utvecklingen. Detta av skälet att resurserna, som oljan och en del metaller, höll på att ta slut alldeles.
I dag är det inte resursbristen man skjuter in sig på, utan klimatet. Men missuppfattningen och pessimismen är densamma. Och den är inte grundad på fakta.
Det fanns en tid då liberaler angav tonen i miljödebatten. Det är något man bör sträva efter att återta. Undergångsscenarior har vi haft alldeles tillräckligt av.
Den 7 maj 1945 kapitulerade så Nazityskland slutgiltigt till de allierade. Hitler hade velat att Tyskland skulle gå under med honom och hans medbrottslingar. Så blev det inte utan Tyskland reste sig ur askan. Hade den tidens folk lyssnat på pessimister av den sort som de gröna utgör, hade kanske också undergången inträffat.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna