Lobbyism?
Ironiskt att Liberalernas pyrande inbördeskrig blossat upp så här just på fredsdagen. Freden firades ju den 8 maj 1945 när kriget i Europa var över.
Ironin är dessutom dubbel. Inbördeskriget har en del att göra med hanterandet av de mörkrets krafter som slagits ner i och med krossandet av nazismen. Dessa föreetelser (läs: SD) har ju lyckats med det nazisterna inte lyckades med på 30 – och 40 – talet, nämligen att samla ett betydande antal röster i allmänna val i vårt land.
L sägs i dagsläget, åtminstone av SvD, DN och Expressen, vara styrt av lobbyister som vill att partiet pläderar för kärnkraft och elektrifierade vägar. Att gå lobbyisters ärenden är något som tillhör det värsta man kan råka ut för i svensk politik.
Minns att det fanns de som på fullt allvar inför folkomröstningen om svenskt deltagande i det europeiska samarbetet hävdade att det där med EU och lobbyister som det kryllande av i Bryssel, nog inte var något för oss. Sådant har vi inte här, påstods det.
Heliga enfald, minns jag att jag tänkte när jag hörde det. I Sverige har vi haft nästan unikt starka lobbyorganisationer som LO och LRF. De har dessutom haft egna politiska partier, S respektive C, som gått helt i deras ledband.
Styrt av lobby eller inte. Så mycket är tydligt att kampen står mellan alliansnostalgiker, vars enda mål tycks vara att S inte ska få sitta i regeringsställning, och så de som inte vill ha något sådant om priset är att Åkessons gäng finns med som regeringsunderlag.
Nostalgikerna förlorade kampen i och med januariavtyalets tillkomst, men vann nästa rond i och med Sabunis tillträde som partiledare, så man kan väl säga att det just nu står 1 – 1. Vidare står det klart att partiledningen aldrig har lyckats överbrygga klyftorna i partiet. Det verkar faktiskt inte som man ens har försökt.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna