Svallande känslor
Den senaste tiden har känslorna verkligen svallat. Det är DN – falangen hit och Leijonborgklicken dit. Talet om att ett parti mer eller mindre styrt av lobbyister avvisas med förakt samtidigt som man, paradoxalt nog, försöker göra en dygd av nödvändigheten och hävda att det är god sak att lyssna på industriföretag.
En sådan som Johan Pehrson, som jag anser vara en högst omdömesgill person i vanliga fall, uttrycker rentav saken som så att det är så man gör politik. Att den inte kommer till genom en promenad i nationalparken i Sarek.
Här får man nog anse att den tidigare partisekretaren och partiledarkandidaten gör politikens motsvarighet till tennisens dubbelfel.
Visst kan politik inspirieras av en promenad i Sarek eller någon annan av de nationalparker som i många fall finns där på grund av liberalt engagemang för miljön. Samtidigt blir försöket att försvara varför man har tagit ett så starkt intryck av en önskan av en stor lastbilstillverkare så att denna önskan dök upp i den nyvalda partiledarens första stora framrädande rent kontraproduktivt.
Då infinner sig frågan, är det något fel att göra just det? Nej, det tycker inte jag. Om det är en bra idé, varför inte att ta intryck av den? Samtidigt duger det inte att försöka vifta bort det hela på det här sättet.
Partiets problematik har egentligen inte så mycket att göra med den nuarande partiledningen. Den har har betydligt djupare rötter än så. Vi kan ta miljön som exempel.
Folkpartiet var tidigt ute och drev miljöfrågorna. Det var faktiskt just den omständigheten som gjorde att jag valde att engagera mig i den liberala rörelsen. Sedan missade man helt att behålla initiativet utan lät först C och sedan MP ta över frågorna, med känt resultat. Och nu riskerar man att helt göra bort sig på samma sätt igen genom att försöka sig på konststycket att försöka få väljarna att tro på att klimatpolitik ska göras eldriven genom utbyggd kärnkraft.
Vi är i dag ett litet parti. Om vi också får opinionssiffror som klättrar aningen över riksdagsspärren, ändrar det inte på den saken. Det blir till att börja om från början. Och ju förr man inser det, desto bättre. Gör man inte det, spelar det knappast någon större roll vilken, eller ens någon, falang partiledaren nu råkar tillhöra.
Den 11 maj 1824 intog britterna Rangoon i Kambodja. För första gången användes ett ångartyg i krig. 1800 – talre skulle bli ångkraftens århundrade och kom att prägla det som vi benämner den industriuella revolutionen.
NS har sin bakgrund i Ångapnneföreningen, som i dag är ett konsultföretag och inte en sammanslutning av tillverkare av 1800 – talsprylar. Det har hänt en hel del sedan ångkraften togs i bruk och liberaler började göra sig hörda på allvar. Ta avstamp av dessa insikter om vi alls ska röra oss framåt.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna