Partibyte
Noterar att Christer Lindvall, en av Holmlunds verkliga trotjänare, har gått över gränsen åt höger. Det hette ju annars under alla år med Holmlund i spet(s)en att man skulle rösta på Holmlund på söndag för att undvika att få Ågren på måndag. Men tydligen är inte Lindvall rädd för den saken.
Skälet till övergången tycks vara mer personliga än politiska, även om det ju heter från både Lindvall själv och hans nye hövding att S har spelat ut sin roll. Det verkar som om det då är situationen på Errsboda som gör att man fäller det omdömet.
Vad gäller S som ett framtidsparti, är jag för min del böjd att instämma. Här i Umeå är det snarare en brokig vänsterskara utgjort underlag för att S kunnat behålla sin ställning än att S nått egna framgångar.
Det är då tydlgt nog att M under Ågren inte har förmått att bryta det mönstret. Man har helt enkelt kunnat leva upp till rollen som ledande oppositionsparti. Här handlar det inte om kritik, bara ett konstaterande.
Förr i tiden var partibyten vanligare än nu. Partierna var i början av förra seklet mer eller mindre löst sammanhållna riksdagsgrupperingar snarare än de partier vi känner i dag. Vid ett tillfälle lämnade en ledamot lantmannapartiet, föregångare till högern, och anslöt sig till bondeförbundet. Genom den manövern, sades det, höjde han den intellektuella nivån i båda partierna.
Hur det förhåller sig med den saken med Lindvalls partibyte, ska vi nog låta vara osagt i dagsläget. Men det kanske kommer att visa sig.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna