Enfaldigt krav på envälde
I dag, den 30 november för 302 år sedan, blev den dag då Kalle dussin till sist stupade. En kula i tinningen gjorde slut på den så kallade ”hjältekonungen” utanför Fredrikshalds fästning i Norge.
Kungen var på den tiden enväldig. Det hade hans far sett till. Sverige var i praktiken en militärdiktatur. Men när Karl XII väl var borta hade svenskarna fått nog av kungligt envälde. Åtminstone för en tid. Gustav III återupptog den traditionen, men så fick han också ett liknande slut.
Alla nedslående exempel till trots, finns det, när det krisar till sig, ofta nog en tendens att ropa på en – som man hoppas – stark auktoritet som ska peka med hela handen och rädda oss från det onda.
Det märks inte minst nu i pandemitider. Normalt sett sansade debattörer skriker efter mer av ingripande för att frälsa oss från det onda. Någon möjlighet att fatta egna beslut eller att göra egna bedömningar tycks de inte vara intresserade av att förespråka.. De till synes eviga ropen på att Tegnell ska säga åt alla att bära munskydd, är ett bra exempel på den saken.
I praktiken säger man: ”Jag och alla andra är så jävla dumma så att vi inte själva kan väntas bedöma om man ska ha en i praktiken verkningslös pappersbit eller tygtrasa över näsa och mun, så därför ska FHM säga åt oss hur vi ska göra”.
Detta intellektuella haveri, som nu tyvärr också omfattar Dagens Nyheter, är en sorglig bieffekt av coronan.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna