Nya tongångar
Norrbotniabanan måste byggas med det snaraste. Det är stridsropet just nu. Och det är ju bra att folk både till höger och vänster engagerar sig för en god sak.
Ändå kan jag inte låta bli att jämföra med hur det lät förr om åren när frågan om en utbyggd järnväg längs Norrlandskusten var på tapeten. Förslaget bemöttes vanligen med likgiltighet, för att inte säga rent hån. Det gällde inte minst i Skellefteå.
Jag jobbade på 90 – talet som ledarskribent på Norran, och drev frågan när tillfälle gavs. Jag tog en gång initiativ till att alla tidningar längs kusten från Sundsvall till Luleå på en och samma dag skulle publicera en text där man argumenterade för järnvägsbygget. De liberala tidningarna ställde upp, men inte högerblaskorna Norrbottenskuriren och Västernorrlands allehanda, som då kom ut i Härnösand med omnejd.
Som jag minns det, blev förslaget också vederbörligen avfärdat av de (s)tyrande i Skellefteå med Lorentz Andersson i spetsen. Men i dag låter det förvisso annorlunda från hans namne och efterträdare på posten som kommunalråd i Skellefteå, när bygget hotas att bli uppskjutet.
Järnväg, liksom transporter i stort, är något som alltid varit viktigt för utvecklingen. Inte så sällan har utbyggnad av strukturer som järnväg drivits fram trots motstånd från etablerade krafter.
Den 2 februari 1943, kapitulerade tyskarna i Stalingrad. Något som blev en vändpunkt i kriget. Staden var en viktig knutpunkt när det gällde transporter, inte minst av den för krigföringen avgörande viktiga oljan. Hade tyskarnas angrepp lyckats, hade historien kunnat ta en helt annan vändning.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna