En läckande skuta
Vid ett besök hos några vänner i Helsingfors, kom vi att besöka en ortodox kyrka, där det just då pågick en vigsel. Bakom brudparet stod två personer och höll upp två kronor (inte mynt, alltså) över huvudena på brud och brudgum.
Tänker på detta efter de senaste dagarnas halsbrytande krumbukter där den nuvarande liberala(?) partiledningen vill driva igenom och bekräfta högergiren rakt in i det mörkblå lägret. Där står alltså partiledaren och håller två kronor över högerledarnas skallar samtidigt som Åkesson sitter nere i sakristian och flinar.
Varför sker då detta? Utan tvekan därför att man tror att det ska lyfta partiet i opinionen med hjälp av litet välvilliga stödröster från högerhåll.
Däri ligger det verkliga och kanske fatala misstaget. För den som tror att vi som parti har något att vinna på knäfalla för högern och sedan ansluta oss till Kristerssons gäng, har inte tagit del av hur det har sett ut alltsedan 1970 när enkammarriksdagen valdes för första gången.
I stort sett har Folkpartiet/Liberalerna nått framgångar endast när det har gått dåligt för högern. 1970 gick det bra eftersom högern genomgick ett slags identitetskris när Holmberg sparkades och ersattes av Bohman. 1973 gick det uselt eftersom Folkpartiet agerade samarbetsingenjör och underordnade sig en samling med M och C i syfte att få till stånd ett maktskifte.
1985 gick det bra, eftersom M under Adelsohn försökte sig på att lansera ett systemskifte, något väljarna tydligen inte ville ha. Vi fick Westerbergseffekten och en stor valframgång för Folkpartiet.
Sedan gick det galet när vi underordnade oss M i något som då kallades Ny Start för Sverige (känns det igen?). FP förlorade en fjärdedel av väljarna valet 1991.
2002 fick vi uppleva en framgång. En del tror att det var språkkravet för att bli svensk medborgare som gick hem, men den viktigaste faktorn var även här att det gick dåligt för M. Ett ogenomtänkt förslag om sänkta skatter blev ett tacksamt mål för S kanonader och till det kom också Uppdrag gransknings avslöjande av främlingsfientliga uttalanden i högerns valstugor. De lät ungefär som Åkesson brukar låta i dagsläget.
Och hur har det gått sedan dess? För varje val, då man troget hållit fast vid tanken på en allians med M, KD och C, har det bara gått sämre. En del tror att kräftgången i opinionen vi nu kan se, beror på JA, men det är inte så enkelt. Vi har inte utnyttjat de framgångar JA har gett partiet för att bygga bilden av vad vi vill. Tvärtom har man från den nuvarande partiledningen tydligt visat att man vill bort från det. Det har, som synes, inte fått opinionssiffrorna att höja sig så mycket som en tiondels procenenhet.
Och där är vi nu. För att göra det hela än värre, har partiledningen alltså nu sagt sig vilja kapa trossarna till det samarbete JA har gett. Sedan vill man ge sig iväg i en läckande skuta med en vilt grälande besättning ombord för att, som man hoppas, kunna lägga till i högerhamnen där man ska kunna täta skutan med brunsvart beck.
Men vem har sagt att vi är välkomna där? Där lurar Åkesson i vassen och hotar att torpedera allt som har det minsta att göra med den för honom så förhatliga liberalismen.
Vi firar i dagarna att det har gått hundra år sedan kvinnorna i Sverige fick rätten att rösta. Ska det verkligen bli som så att vi får uppleva hur vi ett sekel efter denna liberala seger får se hur det liberala partiet, ironiskt nog lett av en kvinna med invandrarbakgrund, går i kvav efter att ha sänkts av just sådana krafter som liberaler bekämpat i över hundra år?
Den 8 mars är det inte bara de internationella kvinnodagen. Det var också den dagen 1844 som Oscar I övertog tronen sedan Karl XIV Johan hade avlidit. Napoleons gamle marskalk ansåg dock sonen vara alltför frisinnad(!) och hade därför inte velat att han skulle ha något inflytande över rikets styrelse, men nu var han borta och Oscar tillträdde.
Han inledde sin tid som kung med en för tiden liberal agenda, men blev med tiden, inte minst efter 1848 års omvälvningar, som tydligen skrämde kungahuset, minst sagt konservativ.
Påminner det här inte en hel del om svensk politik i allmänhet och inom Liberalerna i synnerhet just nu?
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna