Symbolik
Drar upp rullgardinen i dotterns rum. På sängen ligger Lilla Rosa Nalle, ett av hennes mest älskade kramdjur. Han kom till oss en vinterdag för många år sedan när vi hittade honom i snön ute vid garaget. Han låg där bredvid en utslängd julgran. Våra tjejer tog genast upp honom, upprörda över att han hade blivit behandlad på det sättet.
Han har blivit kvar sedan dess, men är fortfarande ledsen över att någon kastade bort honom och litet ängslig över att det ska hända igen.
Det här är förstås en lek, men man ska vara väl medveten om att det finns gott om rosa nallar i världen, också i mänsklig gestalt. Och just nu så verkar det faktiskt som om majoriteten i Liberalernas partiledning också känner sig så. Man vill in i den, som man upplever det, trygga hamn som den tidigare alliansen utgjorde. Livrädda för att hamna i kylan utanför Riksdagen.
Reaktionen är lätt att förstå, men frågan är hur det ska gå till. Den gruppering som man tänkt sig vara med i måste av allt att döma få stöd av en hamnbuse som avskyr allt det som L står för. Som Åkesson ser det skulle helst allt vad något utifrån kommande heter avvisas, liksom de (som L) som vill ha öppet mot omvärlden.
Ställningstagandet att söka hamn i högerlägret motiveras med att Liberalerna sägs vara ett parti med ”borgerliga” väljare. Hur sådana nu är beskaffade. Alltså måste vi se till att betyga vår lojalitet gentemot högern eftersom det är där väljarna finns.
Jaså?
När man läste filosofi i skolan (det här är längesedan) fick man lära sig att konstruera (mycket) enkel logik. Som satsen att rävar är listiga, Olof Palme är listig, vilket alltså innebär att Olof Palme är en räv.
Denna enkla logik har alltså väglett ställningstagandet inom den liberala ledningen. Som Johan Pehrson uttryckte det, att L i 50 år arbetat för att bryta det socialdemokratiska maktinnehavet. Alltså måste vi fortsätta med det, trots att vi ju har sett hur bra det har gått när man har underkastat sig andra partier för den ”borgerliga” sakens skull.
Det är hög tid att tänka om. För egen del tycker jag att det är på tok att utgå ifrån att de som inte väljer något av partierna S, V eller MP utgör en borgerlig enhet där valet mellan de partier som ingår i den kategorin tydligen kan vara litet hipp som happ, och att det viktiga är att få bort S från makten.
Som varande liberal och verksam under en god del av det nämnda halvseklet, har jag då aldrig definierat varken mig själv eller andra liberaler som ”borgerliga”. Den beteckningen är inget annat än ett fikonlöv som högern använder för att dölja sin konservatism. Väl vetande att den inte är särskilt gångbar bland väljarna.
Så, nej. Det finns inga specifikt borgerliga värderingar. Det finns heller inga givna borgerliga väljare som skulle vara det enda som står till buds för Liberalerna.
När morgonbestyren är avklarade är det dags att göra sig i ordning. Morgondressen, t – shirt och träningsoverallsbyxor, har gjort sitt för dagen. Ser att byxorna, hur bekväma de än är, snart har gjort sitt. Snöret som håller dem uppe håller på att krypa ur sömmen i midjan.
Också här hittar jag symboliken. Väntar man för länge med att skaffa sig nya byxor, riskerar man att det som höll dem uppe plötsligt släpper och att man sedan står där med rumpan bar.
Är det verkligen det vi vill?
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna