Pessimism
På 60 – talet inleddes en gryende miljödebatt i vårt land. Det stod klart att saker och ting inte stod riktigt rätt till när det gällde miljön. Varken den inre eller yttre.
Folkpartiet, och i synnerhet ungdomsförbundet, var mycket aktiva och pådrivande i den debatten. Mitt intresse för dessa ting och uppväxten i ett liberalt hem, fick mig att ta steget och bli aktiv på 70 – talet. I samma veva, får man väl säga, kantrade debatten rejält åt vänster. Det hette att miljön oundvikligen skulle förstöras i ett ”kapitalistiskt samhälle”. För att göra det hela än värre, kom slagsidan att tillta när det tillkom en civilisationskritik av mer fundamentalistiskt slag.
Allt detta kombinerades med vad som föreföll ständiga kriser i ekonomin. Socialdemokraterna hade förutskickat att det de kallar för samhällsbygget snart skulle vara avslutat. Så blev det förvisso inte. Istället verkade det som om samhället var på väg mot sin upplösning. Den stabilitet som de flesta gärna vill ha, verkade inte finnas där längre. Samhällspessimismen hade slagit igenom. Och den har präglat stämningen i den offentliga debatten sedan dess.
Samtidigt med detta har samhället rört sig i en liberal riktning med öppenhet både gentemot omvärlden och tolerans vad gäller människors göranden och låtanden, så länge de inte skadar någon annan. Det vi kallar globalisering har medfört en enormt ökad rörlighet på alla plan. Inte minst det mänskliga.
En utveckling föder förr eller senare en motreaktion. Och det kan vi i vårt land se i SD: s gestalt. Öppenhet, samarbete och internationella åtaganden är i deras ögon existentiella hot, inga möjligheter.
Deras framgångar i val och opinionsmätningar kan inte förklaras på annat sätt än att den kvardröjande pessimismen, upplevelsen att partierna inte lever upp till sina åtaganden och känslan av att vi inte har kontroll över skeendet, präglar väljarkåren.
Frågan är då givetvis inte om vi liberaler ska bekämpa detta utan möjligen hur det ska gå till. Det finns delade meningar om detta, men man torde ändå rimligen kunna enas om att det bara kan ske om känslan av pessimism bryts och att visa på att förändringar till det bättre inte bara är möjliga utan faktiskt också sker. Det är i allra högsta grad en liberal uppgift.
Den 30 mars 1294 gjorde novgoroderna ett misslyckat försök att storma det svenska fästet Viborg. Man höll stånd trots att de anfallande styrkorna verkade överlägsna. Fästningen fanns där för att skydda handelsplatsen och handelslederna. Vikten av att säkra förbindelser med omvärlden och dra nytta av dem, visste man redan då.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna