Mats Nilsson, L

Planering

Av , , Bli först att kommentera 1
Den 2 mars 1808 inledde ryssarna belägringen av fästningen Sveaborg utanför Helsingfors. Under det krig som följde drog sig den svensk-finska hären hela tiden norrut genom Finland. Strategin var att de uttänjda försörjningslinjerna skulle försvaga ryssarna så att en attack från två håll kunde ske, norrifrån och från söder med Sveaborg som stödjepunkt.
 
Tanken var kanske god, men den utgick ifrån att fästet i söder skulle hålla. Det gjorde det inte. Sveaborg föll, Finland förlorades och kungen blev avsatt. Man ska vara noga med att planera för ett värstascenario när det blir skarpt läge.
 
Konstigt. Varför tänker jag på Ebba Buschs fastighetsaffärer när jag konstaterar detta?

Frigörelse

Av , , Bli först att kommentera 1
Den 1 mars 1950 provflögs planet Saab 202 för första gången. Vid sidan om stormakter som USA, Storbritannien och Frankrike var Sverige ett av få länder som utvecklade egna plan för flygvapnet. Sverige var under det kalla kriget på många sätt genommilitariserat. Erfarenheterna från kriget, då vi kom undan med blotta förskräckelsen, satt djupt.
Mycket av detta tog fart kring 1950. På flera sätt kan man säga att det också var då som mycket av det politiska mönster som skulle prägla Sverige i nästan ett halvt sekel utvecklades. Mot slutet av decenniet befäste S sin makt genom sitt stora medelklassprojekt, ATP (allmän tjänstepension). Blockpolitiken med S, stött av kommunisterna, å ena sidan och de tre partierna FP, C och H (senare M och KD) å den andra kom till.
På 50 – talet utvecklades också det vi brukar kalla den generella välfärdspolitiken. Folkpartiet hade klivit fram som den viktigaste utmanaren av den sittande socialdemokratiskt ledda regeringen, och drev ofta nog på från vänster när det gällde sociala reformer. Ohlin brukade benämna dessa strävanden för socialliberalism. Detta för att understryka att svensk liberalism alltid strävat lika mycket efter social som politisk och ekonomisk frigörelse.
Socialdemokraterna kom, ibland i konflikt med och ibland i samverkan med FP, att forma en samhällsmodell med betoning av både framåtskridande och trygghet som var tillräckligt attraktiv för att samla inemot hälften av väljarkåren. Mönstret bröts först i början av 90 – talet. Och det var bara följdriktigt att det var då ATP gick i graven. Systemet var inte hållbart längre. Den koalition av olika intressen som inrymts inom S gick inte att hålla ihop längre. Så småningom skulle en del av dessa, som lutar åt att betona det trygga och invanda, att attraheras av SD. Åt samma håll skulle också de inom M och KD som intar samma hållning, vandra.
Det är den politiska verklighet som vi liberaler nu har att hantera och utgå ifrån. Samhället som helhet har rört sig åt det frihetliga, toleranta och individualistiska hållet, alltså blivit mer liberalt. SD: s tillblivelse och framväxt är en reaktion på detta. De vill få folk att tro att vi har det bättre om vi återvänder till hur samhället såg ut 1950.
För oss är svaret på den utmaningen inte att anpassa oss högerut utan att markera än hårdare än vad som hittills har skett gentemot högern och nationalpopulismen.