Brott och straff
Ett exempel på den pessimism som på olika sätt har präglar samhället och den offentliga debatten sedan lång tid tillbaka, kan man se i synen på brott och kriminalitet. 90 procent av de tillfrågade uppger att de ser kriminaliteten som den viktigaste politiska frågan, rentav viktigare än klimatet.
Just farhågorna om klimatförändringarna är också det ett bra exempel på ett område där debatten, åtminstone stundtals, präglas av rena domedagsprofetior, men den frågan förtjänar att behandlas för sig.
När det gäller brott och brottslighet verkar det som om många tycks tro att brottsligheten håller på att mer eller mindre ta över hela samhället. Men den pessimismen finns det inte fog för. Om vi tar det som väl de allra flesta ser som den värsta förbrytelsen, mord eller dråp, har omfattningen inte ökat. Tvärtom är antalet fall av dödligt våld faktiskt lägre nu än vad som var fallet i början av 90 – talet. Och tittar man ännu längre tillbaka är minskningen än mer påtaglig. Bilden av det idylliska svenska folkhemmet som det såg ut på 50 – och 60 – talet är helt enkelt falsk.
Mot de bakgrunden är det extra sorgligt att även Liberalerna nu har infekterats av det pessimismvirus som verkar vara betydligt mer smittsamt än Covid – 19. Där verkar man alltmer härma högern med tal om hårdare straff och rop på fler poliser.
Liberalerna, som vanligen brukar anse sig som det parti som mer än andra utgår från fakta snarare än ideologiskt betingade föregångare, har på senare tid frångått det i alltför stor utsträckning. Både när det gäller brott och straff och även inom andra områden.
I grunden delar man inom L givetvis inte någon samhällssyn med högern när det gäller dessa frågor. Tack och lov har man inte hört någon representant för partiet ropa på livstid för pedofiler, kemisk kastrering eller liknande. Det vore välgörande att höra mer av analys snarare än enkla slagord i debatten om brott och kriminalitet.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna