Långa skuggor
Läser en kommentar i dagens VK om klimatpolitiska rådets fjärde rapport. I texten finns en mening som, förmodligen omedvetet, sammanfattar en lång tids tendens i debatten om miljö och natur: ”Sedan miljöskyddslagstiftningen infördes i Sverige för ett halvsekel sedan, så har miljöproblematiken snarare förvärrats n förbättrats”. Synnerligen sorgligt, alltså. Men det innebär inte att det är sant.
Faktum är att miljön i de allra flesta avseenden har blivit mycket bättre under den tid som här beskrivs. Den sammanfallet för övrigt med den tid då man själv har hunnit vara verksam och dragit mitt eget blygsamma strå till stacken. Det var miljöfrågorna som fick mig att ta steget och bli aktiv i FPU, som ungdomsförbundet hette då.
Tyvärr kantrade miljödebatten under 70 – talet och pessimismen bredde ut sig. Att den dessutom fortfarande kastar sina långa skuggor över oss är den nu nämnda texten ett synnerligen tydligt exempel på.
För liberaler, med vår tro på mänsklig förmåga om individen ges de rätta förutsättningarna, är pessimismen en synnerligen giftig miljö, för att använda ett passande uttryck. Så, det är alltså hög tid att få till stånd en avgiftning. Ty svartsynen på allt från miljö till kriminalitet och migration har fått råda länge nog. Det är min övertygelse att om det är något väljarkåren längtar efter är det någon/några som ger uttryck för framtidstro.
De 9 april 1865 kapitulerade Robert E Lee till Ulysses S Grant. Det amerikanska inbördeskriget var över. Amerika kunde börja se framåt igen. Och man får väl säga att det i stora stycken lyckades dem att göra det, även om det inte var – eller är – problemfritt i det amerikanska samhället.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna