Sprängning
Idag är det på dagen 90 år sedan skotten i Ådalen. Fem dog i skottlossningen. Landet var i chock och många fruktade att det skulle bli inbördeskrig. Så blev det, som bekant, inte, men med tiden blev följderna ändå omfattande.
De frisinnade satt i regeringsställning, men någon regeringskris blev det inte. Inte just då. Men året efter avgick i C G Ekman som statsminister. Det stöd han och partiet fått av Ivar Kreuger kom fram efter Kreugers självmord. Det var inget olagligt, men Ekmans ställning blev ohållbar sedan han först hade förnekat att Kreuger bidragit till partikassan. Han hade gett Kreuger ett löfte om att dennes stöd inte skulle offentliggöras.
Efter ett kort mellanspel bildade socialdemokraterna under Per Albin Hansson regering. Ett position som i stort sett skulle bestå i 44 år.
För liberalernas del skedde en återsamling i och med att de två liberala partierna återförenas under namnet Folkpartiet 1934. 1923 hade en partisprängning skett efter att man splittrats i frågan om det skulle införas ett spritförbud eller inte. Idag är det nog få som tänker sig en partisprängning av det skälet, men splittringen ter sig lika djupgående som den var då.
Skillnaden är förstås den att just nu står partiets existens på spel. Och det verkar inte som om man riktigt vill inse det på centralt håll. Det entusiasm som finns idag verkar mest tillkämpad och aningen krampaktig.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna