Nedlåtenhet
Inför Liberalernas Riksmöte skrev Sabuni en artikel på DN debatt. Ämnet var skolan. Ett i mitt tycke utmärkt program i sju punkter presenterades. Särskilt de delar som handlade om att alla elever, vare sig de är har svårt i skolan och de som kanske har det alltför lätt, ska ses som individer och få den stimulans till lärande de behöver.
Men. Så sänktes allt av den eviga tiraden från partiledaren om ”en borgerlig regering”. Just detta stod att läsa inte mindre än nio (!) ställen i texten, Av antalet att döma var det viktigare än programmets sju punkter.
I sin bok ”Westerbergeffekten – Socialliberala reflektioner” återger Bengt Westerberg en passus ur det socialdemokratiska partiprogrammet som gällde fram till 1944: ”Socialdemokraternas mål är att omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation, att bestämmanderätten över produktionen läggs i hela folkets händer”.
”Borgerlig” är klassiskt nedlåtande uttryck från vänsterhåll. På motsvarande sätt använder högern det mer än gärna som ett ord som ska dölja och mildra det i allmänhetens ögon betydligt mindre gångbara begreppen ”höger” eller ”konservativ”.
Då inställer sig rimligen frågan varför liberaler ska falla i farstun och på det här sättet falla på knä inför båda motståndarlägren. Varför ska vi göra jobbet åt Socialdemokraterna och klumpa ihop L med högerlägret?
Sanningen är ju nämligen den att just i utbildningsfrågor har det sällan eller aldrig funnits så värst mycket att hämta från högerhåll. Annat än att ungarna ska lära sig att veta hut eller liknande. Så varför det skulle vara någon garanti för en god utbildningspolitik med en regering Kristersson, särskilt med Åkesson med på vagnen, är en en gåta.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna