Var inte rädd för mörkret
Just nu börjar höstmörkret fall tungt utanför fönstret. Under den här årstiden, som just nu är i sin början, kan väl mörker tyckas vara det sista man önskar sig.
Ändå kan mörker sägas vara en bristvara i den alltmer konstgjorda miljö som vi människor har inrättat. Och den är i krympande. Varje år ökar den upplysta ytan i världen med två procent. Tittar man från rymden ner på jorden ser man hur stora delar av jordens landmassa strålar av ljus. Inte minst vid metropoler som Tokyo, London, Paris eller New York.
Det är i och för sig fullt begripligt. Vi människor är biologiskt sett dagdjur. I mörkret lurade farorna. Även när våra förfäder lärt sig att använda eld var mörkret dominerande. Det är lätt att föreställa sig hur man kurade ihop sig vid lägerelden och då och då ängsligt kastade en blick ut i det svarta som tog vid utanför eldens ljus.
Men sedan dess har det hänt en del. Och allt artificiellt ljus har efterhand blivit en ljusförorening. Ljusen påverkar både växter och djur. Inte minst de nattaktiva och stör deras livsrytm.
Det måste inte vara så. Och faktum är att man på sina håll börjat göra något åt detta. En del kommuner har börjat att utarbeta en policy för att begränsa ljusets negativa påverkan på miljön. Fler bör följa deras exempel.
För det är ju ändå som så att vi inte är ensamma på den här planeten. Vi delar den med otaliga andra arter och inkräktar på deras livsutrymme. Något som måste begränsas För precis som att strandskyddet inte enbart är till för att öppna utsikt mot vattenområden för alla människor utan också för att se till att strandlevande organismer får ha sin livsmiljö, bör vi se till att djur som exempelvis fladdermöss får ha sina områden fredade från påträngande ljusföroreningar.
För det är ju ändå som så att även vi behöver mörkret och inte behöver vara rädda för mörkret i sig. Som det har sagts på en fint sätt i en dikt: ”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor när intet mörker är.”
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna