Prestige
Året var 1990. Jag hade precis inlett min bana som ledarskribent på Norran i Skellefteå. Jag lyssnade på lunchekot. Till min glädje nämndes det jag hade skrivit i ledaren i tidningskrönikan, ett stående inslag i ekot på den tiden. Något av en fjäder i hatten. Tyckte åtminstone jag.
Texten handlade om en tysk pojke, Peter. Han fick inte ens uppleva sin sjuårsdag innan han tragiskt nog avled. Hans föräldrar, mor och styvfar, om jag minns rätt, hade fått för sig att de skulle leva ett primitivt liv nära naturen i vildmarken i Västerbottens inland. De skulle leva på det som naturen gav, var tanken.
Att det inte gick särskilt bra, var knappast någon överraskning. Värst blev det för Peter som inte bara for illa av ”vildmarkslivet” utan dessutom utsattes för vanvård och ren misshandel. Sin sista natt i livet fick han tillbringa fastbunden vid ett träd med munkavel på. På morgonen, släpptes han lös och var då så utmattad att han föll ner i en vattenpöl och där fick han bli liggande och så drunknade han.
Det sociala hade haft kontakt med familjen och oron över Peters situation fanns där, men man ingrep inte. Och så slutade det alltså på detta tragiska sätt. Myndigheten ifråga skyllde ifrån sig. Man hade ont om personal, hette det. En inte ovanlig ursäkt i sammanhanget.
Samtidigt som detta hände, hade en 12 – årig flicka genom beslut i socialnämnden, dock inte i den kommun som Peters fall handlade om, förts bort från det hem hon betraktade som sitt. Från de fosterföräldrar hon såg som mamma och pappa. Och då saknades det varken pengar eller personal, som jag hade skrivit i ledaren.
Erinrar mig detta när jag följer vad som händer med Sofie, den 14 – åring, som till följd av Borlänge kommuns agerande nu fått sin tillvaro förstörd, precis som den tjej jag skrev om i ledaren den gången.
Utan tvekan har det gått prestige i det fallet. Kommunen vill inte medge att man har gjort en total felbedömning. Ungefär som om en navigatör till sjöss plötsligt skulle hävda att jorden är platt och att kompassnålen pekar på söder eller liknande. Istället för att släppa prestigen när man åkte på bakslag i första instans, överklagade man och vann. Tyvärr, måste man säga. Både för kommunens egen skull och – inte minst – för Sofie.
Det som kommit fram är att man från politiskt håll känner sig tvungen att försvara sina tjänstepersoner. Det är tydligt nog att det var från det hållet som eländet tog sin början.
Om man nu verkligen vill det, är det här det absolut sämsta sättet. Ingen vettig människa tycker väl att det här är hanterat på ett bra sätt. Berörda politiker OCH tjänstepersoner borde skämmas ögonen ur sig. Ändra det här beslutet. Och gör det nu!
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna