Svart som kol
Den 3 november 1839 bröt det första opiumkriget ut mellan Storbritannien och Kina. Britterna ville exportera opium till Kina, vilket kineserna, inte överraskande, motsatte sig.
På den tiden var Storbritannien den ledande världsmakten, alla kategorier. Den utvecklingen hade inletts på allvar litet mer än hundra år tidigare då en första ångmaskinen togs i bruk för att pumpa bort vatten i en kolgruva. Den industriella revolutionen hade inletts.
Den hade dock ett pris. Eldandet av kol till alla fabriker och till uppvärmning förstörde miljön i industristäderna så till den grad att befolkningen där blev både mer kortväxt och också sjukare.
Det hade kunnat vara Kina som blev platsen där den industriella epoken hade inletts. Men den kejserliga regimen hade redan på 1600 – talet bestämt att Kina var världens mitt och att inga andra länder hade något att lära det mest högtstående landet av alla. All utveckling som kunde hota den stabilitet som ansågs mer eftersträvansvärd än något annat, stoppades.
Resten är historia, som det heter. Men idag är det länder som Kina och Indien som står i fokus när det gäller – just det – användningen av kol. Och hotet är inte mindre allvarligt än vad som var fallet i 1800 – talets England.
Man kan kanske säga att kineserna hämnas den oförrätt som britterna utsatte dem för. Något som de kunde göra i kraft av de resurser som den växande ekonomin gav dem. Problemet är att den hämnden drabbar kineserna själva i lika hög grad, eller kanske än mer, som andra.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna