Typiskt
Läser i dagens VK ett typiskt debattinlägg. Skribenten, tydligen pensionerad gymnasielärare, skriver om den ”omoderna” kapitalismen. Visserligen, står det i artikeln, har marknadsekonomin medfört en levnadsstandard för miljoner och åter miljoner människor. Något som tidigare generationer bara kunde drömma om.
Just för vårt vidkommande, får man veta, lyfte kapitalismen/marknadsekonomin oss från att vara ett fattigt land i norra Europa till att bli ett av världens rikaste länder. Och det ska vi tydligen tacka socialdemokratin för.
Man kan le litet åt den här sortens – mycket – förenklade och därmed egentligen felaktiga budskap. Utvecklingen mot rikedom och välfärd tog sin början långt innan socialdemokratin ens var påtänkt. Marx, som det hänvisas till i artikeln, var ingen anhängare av någon utveckling. Tvärtom ansåg denne skäggige aktivist och pamflettförfattare att utvecklingen obönhörligt skulle leda till ökad fattigdom och desperation och till sist sluta i en våldsam omvälvning som i sin tur skulle bana väg för det fullständiga lyckoriket.
Nå, det visade sig vara fel, men det har inte hindrat ständigt nya generationer att tjusas av Marx politiska lära. I dagsläget är det klimatet och faran i en global uppvärmning som får utgöra nytt bränsle i eldandet av föreställningen om att det ändå måste finnas något sätt för människan att slutgiltigt bli herre över sitt eget öde och få till stånd det där eviga harmoniska lyckoriket.
Denna romantiska föreställning är inget som liberaler kan ställa upp på. Vi vet att det slutgiltigt oföränderliga inte finns i vår existens. Vi vet också att om idén om något sådant kan utgöra grund för perverterad politik i form av kommunism och fascism. Något som har medfört allt annat än välstånd och välfärd. Tvärtom ofattbart lidande och död för tiotals miljoner människor.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna