1956 – ett hotfullt år
Vid ett tillfälle, vill minnas att det var 1985, uttryckte dåvarande partiledaren Bengt Westerberg att det främsta framsteget för en varaktig fred var att Sovjetunionen blev demokratiskt.
För det blev han vederbörligen avhånad av vänstern.
Utrikespolitiken sköttes av Palme och denne hade försvurit sig åt att uppdelningen av Europa i öst och väst skulle bestå under överskådlig tid. Till det kan ju läggas att utrikesministern, Sten Andersson, trogen partigängare och tidigare partisekreterare, hävdade att Baltikum visst inte var ockuperat.
Det som har hänt sedan dess och det som nu har hänt i Ukraina visar att det var Bengt Westerberg som hade rätt. Rätt är det också att som L gör i det här läget driva på för att rusta upp försvaret i alla bemärkelser, civilt och militärt.
Men det får inte stanna vid det. Det gäller för alla liberaler, kanske mer än någonsin, att agitera för att alla folk i alla länder måste tillerkännas demokratiska fri – och rättigheter. Att enbart bygga säkerhet på krut och kulor är inte en klok politik.
I samband med en flyttstädning hittade jag i mina föräldrars lägenhet en krönika över Folkpartiets historia, utgiven 1956. Där läser jag följande rader i bokens början:
”Liberalismen vill värna de yppersta mänskliga fri – och rättigheterna: trosfrihet, tankefrihet, församlingsfrihet, yttrande – och tryckfrihet liksom likhet inför lagen samt varje vuxen medborgares rätt att enligt demokratiens regler deltaga i landets styrelse”.
Den tiden framstår så här efteråt inte så mycket mindre hotfull än dagsläget. Samma år som boken kom ut, gick ryska stridsvagnar in i Ungern för att krossa revolten. Det var bara tre år efter det att Koreakriget hade slutat. Det kalla kriget var kallare än någonsin. Kapprustningen pågick för fullt. Vätebomben visade att förstörelsekraften i kärnvapnen var större än man någonsin kunde föreställa sig.
Att i det läget manifestera liberalismens strävan efter frihet och demokrati, visar på hur den tidens partiaktiva liberaler såg på politiken. Det är sannerligen något som den nuvarande partiledningen borde ta lärdom av istället för att kleta ner sig med blåbrun färg.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna