De två ”statsbärande” partierna, alltså S och M, måste komma överens. Åtminstone tycker statsvetaren Leif Lewin det. Det stod att läsa på DN debatt i helgen som gick.

Statsbärande, var det ja. Kan man verkligen tala om något sådant med tanke på hur det har sett ut på senare tid? Om de två ska ses som statsbärande i den meningen att något av de två måste vara involverade i tillblivelsen av en regering, kanske. Men statsbärande i meningen samhällsbärande? Ja, det kan man sätta frågetecken för.

S har sedan länge tappat allt vad framåtsyftande politik vill säga. Kvar är de två idéer som författaren Vilhelm Moberg menade att man i grunden hade: ta makten och behåll den. Och vad högern beträffar, kan man idag i VK läsa att vilken politik en av deras ledande företrädare Edward ”blyfoten” Riedl går till val på: kärnkraft och billigare bränsle. Något som tydligen ska rädda klimatet.

Om det inte var så tragiskt skulle man skratta högt.