Några reflektioner efter gårdagens debatt mellan företrädare för partierna i kommunvalet i Umeå. När deltagarna uppmanades att berätta vilka politiska förebilder de har, nämnde V: s gruppledare Bore Sköld Gudrun Schyman, moderaten Anders Ågren gamle partiledaren Gösta Bohman och de grönas Nils Seye Larsen Greta Thunberg.

Vad säga om detta? Gudrun Schyman har övergett två partier, först V, där hon var partiledare, och sedan Fi, ett parti hon själv grundade för att köra igång ytterligare ett. Utöver det är hon känd för pinsamheter i en foajé till en biosalong.

Gösta Bohman då? Framgångsrik högerledare på sin tid. Han såg till att sänka trovärdigheten för det borgerliga samarbete han annars påstod sig sätta så högt, när han och partiet lämnade regeringen Fälldin 1981 i protest mot ett skattesänkningsförslag som M annars i grunden gärna ville ha. Detta eftersom han inte ville att regeringen skulle göra upp med S.

Det mönstret är något man känner igen. Dagens moderater gjorde likadant när de hellre fällde regeringen än att den fick igenom ett förslag som C och L förhandlat fram gällande liberalisering av hyresmarknaden. Man kan undra om Ågren kan tänkas göra likadant som sitt föredöme även lokalt.

Greta Thunberg då? I det närmaste helgonförklarad för att egentligen inte göra något annat än att skolstrejka från lektioner hon tydligen ändå var befriad ifrån, och som inspirerat till en rörelse som hellre blockerar ambulanser på vägarna än att engagera sig direkt i politiken för en förändring. Också här i Umeå har vi sett Larsens gröngölingar blockerande vägar genom centrala Umeå.

På sig själv, känner man andra, heter det. Och då kan man ju fundera över vilka egenskaper de här lokala politikerna tänkte på när de namngav sina idoler.

Vår egen företrädare, Liberalernas Maria Lindvall valde Birgitta Ohlsson, tidigare EU – minister och principfast liberal och stridbar förkämpe för jämställdheten. Det säger väl en del.