Några gånger har man blivit ordentligt besviken på sitt parti. Det har då oftast handlat mer om motiven till ställningstagandet och inte så mycket åsikten som sådan. Ett sådant exempel rör vargen.

Miljö och natur har alltid varit ett av mina största intressen. Det var i själva verket dessa frågor som fick mig att ta steget in i ett politiskt engagemang. Vid den här tiden drev Folkpartiet, som det hette då, och inte minst ungdomsförbundet miljöfrågor intensivt.

Flera gånger motionerade jag till landsmötet om att vargen, som då faktiskt var helt utrotad i vårt land, skulle återinplanteras. Motionen avslogs varje gång. Inte därför att man tyckte att jag hade fel, men att det inte lät sig göra p g a att opinionen aldrig skulle godta detta. Något som i mina ögon var ett exempel på oförlåtlig politisk feghet. Man vågade alltså inte stå upp för de slutsatser som en god miljöpolitik faktiskt krävde!
Nå, vargen ordnade ju själv den saken, så nu har vi ju vargar i landet igen. Men fegheten håller i sig. Både här och där. Så nu har vi alltså tillåtit vargjakt. Något som ter sig helt oförenligt med vad vi har åtagit oss. Inte minst de krav som EU ställer på oss när det gäller dessa ting.
Tänker på det när jag idag läser ett inlägg i VK om detta. Måste instämma helt och hållet med skribenterna från MP som går till storms mot jakten. Man har fallit undan för ett urgammalt hat mot vargen, en hållning som innehåller stora doser av ren vidskepelse.
Den 7 februari 1520 passerade danska trupper med Kristian den II (tyrannen) Arboga på väg mot Stockholm. Krigen med vårt södra grannland har varit många och resulterade i ett rent hat mellan de två folken.
Detta är nu ett minne blott, och om vi fick bort det, borde man kunna få bort hatet mot vargen också.