Så var det alltså alla hjärtans dag. Eller Valentins dag, som det heter i den anglosaxiska välden. Från början var Valentin inte engelsman, utan präst i Rom på 200 – talet.

Kejsaren hade förbjudit unga män att gifta sig, han behövde dem i armén. Valentin trotsade ordern och vigde unga par i hemlighet. Inte överraskande hamnade han i fängelse för detta.

Seden att fira den 14 februari hade dock inget med Valentin att göra, utan var en vårfest i England och Frankrike. Den 14 februari ansågs nämligen vara den dag då fåglarna bildade par för att häcka. På lek parade man ihop unga flickor och pojkar på ett år den dagen.

Kyrkan gillade förstås inte det, lika litet som kejsaren hade gillat Valentins tilltag, men att försöka förbjuda seden ansåg man tydligen mindre klokt. Istället gav man festen en kristen ”överrock”, och på passade Valentin väl in i bilden.

Idag förknippar väl dagen mest med kort och geléhjärtan. Och det är väl gott så, Våra tankar kan lämpligen också gå till offren i Ukraina – och Ryssland – för Putins storhetsvansinne. Där pågår en strid som faktiskt måste ses som avgörande för Europas och världens framtid.

Ska den bli sådan vi vill ha den, duger det inte med geléhjärtan eller att öppna våra hjärtan, som Reinfeldt uttryckte saken, hur trevligt det än låter, räcker inte det. Vi får allt se till att även öppna plånböckerna och vårt land för människor på flykt undan krig.